Skapar mina egna spår
Det händer saker hela tiden. Vissa saker är oundvikliga, andra inte. Man förlorar något hela tiden. Vissa saker mer värdefulla än andra. Jag tror inte man kan kalla allting som försvinner ifrån en för förlorat. En del är bara borttappade helt enkelt. Sånt man kan tappa bort är ovärdefulla saker såsom nycklar, en penna, en mp3 eller likande. Värdefulla saker är någonting helt annat.
Man brukar så ofta säga "man inser inte vad man har förren man förlorat det", och trots att det kan verka uttjatat så stämmer det fortfarande. Man tar inte reda på det man har förren det är för sent. När det redan har hänt något. Man kommer på dig själv att bara ha tagit allting för givet, en person för givet. Fel. Ta aldrig någon eller något förgivet.
Jag brukar ofta tänka: "men om några år då, vad händer då? Tänk om allt bara är borta då, och här har jag suttit och rullat tummarna.. jag måste ta vara på det..", men sen kommer jag oftast inte längre än så. Jag vill inte ta någon för givet för jag vet hur det känns. Jag vet hur det känns att vara "självklar, ett säkert kort".
Jag minns att någon nån gång sa till mig: "man tänker på framtiden jämt. Man tänker på hur det kan bli, vad som isåfall kommer att hända, vad som händer sen, vad man kunde ha gjort åt det osv. Det är inte konstigt att man känner så. Vi vet alla att den stunden kommer att komma någon gång, men om vi hade vetat när så hade vi nog inte suttit här nu. Självklart så kan det vara viktigt att tänka på framtiden, men samtidigt så kan man inte leva där. Vi lever nu. Vi korsar den bron då. Börja inte gå över den, stå kvar på din sida, och gå över den när det på riktigt är dags. Korsa den inte i förväg."
Jag vill inte leva i framtiden, jag vill leva för det som finns nu även fast det är svårt. Jag kommer att kämpa. Kämpa tills bron har rasat, tills den helst inte går att ta sig över längre, jag vill inte över, jag vill bara stanna här. Kanske ta några steg i olika riktningar ibland, men inte mer än så. Jag vill inte över, aldrig någonsin. Andra sidan skrämmer mig, jag vågar inte ens tänka på det. Jag vill inte korsa bron.
only you
Man brukar så ofta säga "man inser inte vad man har förren man förlorat det", och trots att det kan verka uttjatat så stämmer det fortfarande. Man tar inte reda på det man har förren det är för sent. När det redan har hänt något. Man kommer på dig själv att bara ha tagit allting för givet, en person för givet. Fel. Ta aldrig någon eller något förgivet.
Jag brukar ofta tänka: "men om några år då, vad händer då? Tänk om allt bara är borta då, och här har jag suttit och rullat tummarna.. jag måste ta vara på det..", men sen kommer jag oftast inte längre än så. Jag vill inte ta någon för givet för jag vet hur det känns. Jag vet hur det känns att vara "självklar, ett säkert kort".
Jag minns att någon nån gång sa till mig: "man tänker på framtiden jämt. Man tänker på hur det kan bli, vad som isåfall kommer att hända, vad som händer sen, vad man kunde ha gjort åt det osv. Det är inte konstigt att man känner så. Vi vet alla att den stunden kommer att komma någon gång, men om vi hade vetat när så hade vi nog inte suttit här nu. Självklart så kan det vara viktigt att tänka på framtiden, men samtidigt så kan man inte leva där. Vi lever nu. Vi korsar den bron då. Börja inte gå över den, stå kvar på din sida, och gå över den när det på riktigt är dags. Korsa den inte i förväg."
Jag vill inte leva i framtiden, jag vill leva för det som finns nu även fast det är svårt. Jag kommer att kämpa. Kämpa tills bron har rasat, tills den helst inte går att ta sig över längre, jag vill inte över, jag vill bara stanna här. Kanske ta några steg i olika riktningar ibland, men inte mer än så. Jag vill inte över, aldrig någonsin. Andra sidan skrämmer mig, jag vågar inte ens tänka på det. Jag vill inte korsa bron.
only you
Kommentarer
Trackback