Like a long past time
Som det för en gång var förut, förlängesen. Vi ha allting tillbaka.
Jag saknar er
Let me near you
I feel my time, my time has come
Let me in, unlock the door
I've never felt this way before..
Just feeling alive
6470818671
Some are running scared.
Some are coming home.
Some tell lies to make it through the day.
Others are just now facing the truth.
Some are evil men, at war with good.
And some are good, struggling with evil.
Six billion people in the world. Six billion souls.
And sometimes, all you need is one.
What are we fighting for?
They say we should let our wings unfold,
am I the one who has never been told?
When the rest are in the sky up high.
I wish I also were strong enough to fly..,
Even though it's in the past, she's still your one and only last
did it feel the same when she called you name..?
Fly right trough that open door, fly away, away from all
Ingen vet och ingen ser eller anar något, men det finns alltid där.
Det är som ett halvtomt glas. Antingen så vill man bara provsmaka lite av det, för att sedan avgöra om det var värt det eller inte. Man kanske inte ens vill testa, utan nöjer sig med att bara se på det med avsmak pga att den har konstig färg eller liknande. Eller så vet man redan att man gillar det, och nöjer sig helt enkelt inte med ett halvt glas, utan bara vill ha mer. Om man vill ha mer kan det antingen finnas påfyllning att hämta någonstans, eller så är det bara en tom botten efter sista droppen. Allt tar bara slut, och det finns ingenting kvar att hämta.
När man tagit för mycket av det goda i en längre period kan det lätt hända att man lessnar på smaken, och vill hellre testa något annat. Man inser då att det finns en massa olika smaker att fördjupa sig i, och de kan vara minst lika goda dom, om inte ännu bättre. Och det är då tanken slår mig: "varför har jag inte provat det här förren nu?". Man kanske alltid kommer att ha en favoritsort som man alltid kommer känna lite extra för, men det behöver ju inte betyda att alla andra är sämre.
Det är kanske det som har hände mig den tiden. Jag var som ett handfat utan propp.. allt ni sa bara rann igenom mig stället för att samlas på ett ställe och användas. Jag orkade inte lyssna. Det betyder inte att ni inte betyder något, för det vet ni att ni verkligen gör, och känn inte på något sätt att jag sviker, även fast det på ett sätt kan ses så. Försök se det på ett annat sätt. Jag har andats samma luft såpass länge nu att det är som om det bara är koldioxid kvar, vilket är anledningen till att jag är som jag är. Alla vet att andas in gifter inte är det bästa att rekommendera, och det är därför jag måste någon annanstans. Ut ur mitt moln av koldioxid till en annan plats med nytt syre där jag kan andas igen.
Jag fick ett nytt glas för ett tag sen, jag blev lite skeptisk med tanke på att det inte var detsamma som jag brukade ha. Däremot var det en smak jag en gång haft. Det var en ny smak den här gången, även fast den var gammal som var den ändå som en helt annan sort. Kanske en ny ingrediens? Kanske tagit bort lite av det gamla onyttiga. Jag hade ångest, men jag var så törstig efter något att jag inte kunde motstå att prova något annorlunda än det gamla vanliga. Och jag gillade det. Ironiskt va? Faktum är att jag älskade det. Den var som en helt ny sort, men känslan av samma gamla fanns ändå kvar, och det i kombination gjorde det till det bästa jag varit med om.
Jag hade inte vågat pröva en annan smak på en lång tid för att jag varit rädd för förändringar, och när jag väl tar till mig mod så visar det sig vara så simpelt som att bara provsmaka.
-
under ytan finns du alltid där
when hard decissions comes around, I just want to never be found
I get all mad and angry, wanting to go and hide.
My doctor calls it depression, my dad says its just me.
But the thoughts and feelings, no one will ever be able to see
Some say Im psycho, some say Im just weird.
Its like Im a different person, and the old me just disappeared.
-
happy birthday, I guess..
-
Skapar mina egna spår
Man brukar så ofta säga "man inser inte vad man har förren man förlorat det", och trots att det kan verka uttjatat så stämmer det fortfarande. Man tar inte reda på det man har förren det är för sent. När det redan har hänt något. Man kommer på dig själv att bara ha tagit allting för givet, en person för givet. Fel. Ta aldrig någon eller något förgivet.
Jag brukar ofta tänka: "men om några år då, vad händer då? Tänk om allt bara är borta då, och här har jag suttit och rullat tummarna.. jag måste ta vara på det..", men sen kommer jag oftast inte längre än så. Jag vill inte ta någon för givet för jag vet hur det känns. Jag vet hur det känns att vara "självklar, ett säkert kort".
Jag minns att någon nån gång sa till mig: "man tänker på framtiden jämt. Man tänker på hur det kan bli, vad som isåfall kommer att hända, vad som händer sen, vad man kunde ha gjort åt det osv. Det är inte konstigt att man känner så. Vi vet alla att den stunden kommer att komma någon gång, men om vi hade vetat när så hade vi nog inte suttit här nu. Självklart så kan det vara viktigt att tänka på framtiden, men samtidigt så kan man inte leva där. Vi lever nu. Vi korsar den bron då. Börja inte gå över den, stå kvar på din sida, och gå över den när det på riktigt är dags. Korsa den inte i förväg."
Jag vill inte leva i framtiden, jag vill leva för det som finns nu även fast det är svårt. Jag kommer att kämpa. Kämpa tills bron har rasat, tills den helst inte går att ta sig över längre, jag vill inte över, jag vill bara stanna här. Kanske ta några steg i olika riktningar ibland, men inte mer än så. Jag vill inte över, aldrig någonsin. Andra sidan skrämmer mig, jag vågar inte ens tänka på det. Jag vill inte korsa bron.
only you
Du är det bästa som finns
Vi växer med varandra. Saker förändras. Vi växer tillsammans du & jag. Jag vill bara ha det såhär föralltid, jag klarar mig inte utan dig. Du är det bästa som har hänt mig. Även om jag inte alltid visar det så finns det ingenting jag är mer rädd om än dig. Ingenting. Jag vill bara ha dig här föralltid.
Barely awake, I let precious time go by..
Then when he's gone there's that odd melancholy feeling, and a sense of guilt I can't deny.
I try to capture every minute, the feeling in it.
Do I really see whats in his mind?
Each time I think I'm close to knowing, he keeps on growing.
Bortslösad energi
Internet är bara skit. Folk kan utge sig att vara precis vem som helst utan att man egentligen kan bevisa motsatsen. Personer som sitter och kommenterar från anonymt och kränker personer, vad vill ni få ut av det egentligen? Stå för era åsikter. Tycker ni något kan ni komma och säga det öga mot öga istället för att gömma sig bakom ett falskt eller anonymt namn på nätet. Jag förstår inte hur en människa kan vara så desperat och tragiskt.
Vad är charmen med att känna behov av att göra en person ledsen med flit utan att stå för det? Ingen överhuvudtaget. Har ni något att säga, säg det direkt till den personen då. Grejen är bara den att ni inte vågar, ni är så pass fega och har så dåligt självförtroende att ni måste göra något idiotiskt mot andra för att få bekräftelse. Det är onödigt. Det gör ont i onödan.. Slösa tiden på att lära känna er själva istället och ta reda på varför ni faktiskt gör som ni gör, det finns väl inte så mycket mer att säga. Allt är bara sådan bortslösad energi.
Jag var den fulaste tjejen med ful stil och man var verkligen tvungen att leta ordentligt för att hitta någon fulare. Tack.
Ett plötsligt slut
Man märker det på folk i sin närhet. Alla vet, men ingen vågar egentligen prata om det. Det ligger som något tungt i luften hela tiden som gör det svårt att andas. Man vill inte ta in det från början, men helt plötsligt är det för sent. Man vill inte andas ut det, det går inte, det är inget man egentligen pratar om. Därför håller alla andan, alla håller det inne.
Det är ingen som vet hur man ska agera. Hur man ska bete, och uppföra sig i det läget. Ska man bara vara tyst med risken att verka nonchalant och oberörd, eller ska man försöka få fram något med rädslan att väcka alla gamla känslor till liv och riva upp såren? Det finns nog inget rätt och fel i det läget. Det enda som var fel var det som inträffade. Allt annat får duga, det är svårt nog som det är.
Även fast jag egentligen inte vet så mår man dåligt. Man blir nedstämd och försöker förstå, trots att det är dömt omöjligt. Man brukar säga att sanningen varar längst. När man aldrig får reda på sanningen då, när ingen någonsin kommer få veta, vad varar längst då?
Ta ingenting för givet. Flera liv spills varje dag i onödan, och vi kan inte göra någonting åt det. Hopplöst.. Vila i frid
Det finns inga svar
Allt det andra då? Hur kan det finnas svar på det andra när alla bildar sig en egen uppfattning om hur saker och ting fungerar. Hur olika personer fungerar. Varför säger folk att det finns svar på allt. Egentligen finns det inget riktigt svar på något. Ingenting alls. Hur kan det finnas något rätt och fel när alla tycker och tänker olika?
Är det vi som ställer frågorna och sedan tar reda på svaren, eller försöker vi att skapa våra egna svar efter frågor som redan finns? En fråga borde ha ett svar, det låter simpelt. Men det är sällan det förblir så.
Tänk om allt hade en logisk förklaring någonstans. Det har det inte. För det mesta hänger ingenting ihop. Det finns inga svar.
when you start drinking is when you stop thinking.
- Du kommer aldrig mer bli dig själv.
Efter en lång, lång tid
Jag är tillbaka
Stuck in a moment
Latley you've been painting my world blue.. I've got a thing about you.
You've got to put yourself together, now you're stuck in a moment and you can't get out.
Who'll say that later will be better? Now you're stuck in a moment and you can't get out of it.
/ tilda ♣
Konfirmation
Äntligen, äntligen, äntligen.. idag tog vi konfirmationen! Riktigt skönt faktiskt, har gått och väntat ett tag nu. Men som sagt, lite sorgligt samtidigt, kommer sakna återträffarna av mina kära vänner på onsdagarna.. och lägren såklart. En tanke riktad till alla er som gjort konfirmations-tiden BÄST!.. ni vet vilka ni är! =) Ni är bara bäst, bäst, bäst.. TACK!
Samlades klockan 10:15 i Kyrkans Hus för att ta på oss "kåporna". Fattade inte det där.. konfirmanderna skulle komma dit vid den tiden, sen började själva alltihop kl. 11:00, och allt vi skulle göra var att byta om, så vi fick ju sitta där i 45 minuter och vänta på själva "cermonin" istället för att vara hemma, samla krafter och sova för att orka med dagen. Kul, kul..
Till slut började klockorna slå och vi kunde äääntligen gå in i kyrkan, eller ja.. äntligen och äntligen.. fakum är att det är mest drygt att sitta där i 1 1/2 timme, men whatever det var ju sista gången! ;)
Fick läsa någon rad om budorden, knäböja för prästerna, dricka vin.. osv. Gick braaaaaaa! Oh, sen fick vi posera för alla kamerablixtar ett tag utanför kyrkan också.
Efter alltihop så åkte jag, pappa & Lovisa och hämtade min 16-bitars gräddtårta med jordgubbar, muuums! For hem till mig där resten av släkten/vännerna väntade. Vi åt rostbiff, potatissallad och sallad till lunch, sen alla tårtor och shit till efterätt, MYCKET GOTT! =D
Sen var det såklart presentöppning, som man väntat på HELA DAGEN! Jag fick ett Efva Attling-armband, Efva Attling-halsband, en Peak-tröja, ett Peak-linne, parfym, pengar, örhängen, träningskort på EGO mm. =) Jag är mycket nöjd, värsta födelsedagen!
Lyckan att känna lycka
Lyckan att känna lycka är det underbaraste som finns. Att veta att någon bryr sig, att övervinna sina rädslor, att få något man väntat på, att göra något man trodde man inte skulle klara av, att få rosen på prinsess-tårtan.. listan kan göras lång.
Det kan vara svårt att hitta lyckan ibland, den verkar liksom gömd på något skrämmande sätt. Det har varit så ett tag för mig nu, men jag känner att jag äntligen är på väg ut ur mörkret, ett ljus har tänts för mig. Ett mycket speciellt ljus som bara fortsätter att brinna och ge hopp, och när jag ser det så känner jag mig.. jag känner mig lycklig igen.
Ett ljus som alltid finns där, som ständigt vakar över mig, ger mig värme och ljus igen. Lyser upp hela rummet och inte bara det lilla hörn jag suttit fast i, fast i mig själv. Jag ser resten av rummet nu, andra vägar och möjligheter att välja bland.
Jag har fått en ny chans. Tack vare dig känner jag nu lyckan att känna lycka, och lyckan är du..
/ tilda