Något jag insåg
Det är drygt två år sedan nu. Allt förändrades genom att man skulle byta skola. Nya vanor, nytt arbete, nya tider, och framför allt nya vänner. Och nya vänner fick man. Helt underbara vänner, som man alltid vill ska finnas där. Faktum är att de vänner som ligger mig närmast har jag bara känt i 2 år. Vissa har jag haft starkare känslor för än andra, men framgången har varit liten, och de har svalnat med tiden. Framgången har alltid varit liten. Just när det börjar kännas rätt, försvinner känslan jämt. Jag har aldrig fått chansen, och om jag väl skulle få den, skulle det aldrig funka. Många säger att det inte är sant. Men jag har tappat det tillräckligt många gånger för att känna att hoppet är ute. Den känslan har jag ofta.. men gnistan finns ändå kvar. Det är att hitta den som är problemet.
Speciellt en person har jag haft starkare känslor för några gånger. Du vet förmodligen vem du är. Jag har sagt till dig hur jag känner. Men jag kan väl inte direkt påstå att du brytt dig särskilt mycket om det. Först blev jag väl lite ledsen, sen jag vande mig och till slut visste jag inte om känslorna fanns kvar eller om de försvunnit.
Det är väl nu på senare tid jag har insett att de faktiskt fanns kvar. De hade bara legat gömda långt inne, glömda av ensamhet. Men det finns ingen chans nu heller, det är bara att inse. Jag är inte rätt för dig. Jag trodde du var den rätta, men även den här gången blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Du gick din egen väg, och jag ville inget annat än att följa dig. Men jag blev stående i ett vägskäl. Följer jag med dig, så riskerar jag att bli sårad ännu än gång. Om jag vänder om, kanske vi aldrig ses igen.
/ tilda♣