Ett minne
Det var då vi hade våran tid. Det var då allt förändrades.. eller gjorde det? Kanske är allt som vanligt, eller helt annorlunda. Kanske har det legat i luften hela tiden, eller kanske aldrig funnits där. Kanske finns det, eller så existerar det inte. Det började och det fortsatte, men sen? Vad hände egentligen sen? Var det slut där, eller håller det fortfarande på? Finns det ett slut, var det ens en början? En tanke så började allt. En känsla så fortsatte det. En blick och allt förändrades. En sekund och allt stannade upp.
Jag vill inte förlora dig, jag vill inte förlora oss. Det vi har betyder för mycket för mig.. du betyder för mycket för mig. Om det är såhär det är menat att det ska vara så är det bara att acceptera. Vi kan inte styra ödet, bara påverka det. Kanske var det menat att vi inte skulle kunna påverka, bara sitta där och låta allt bli som det blir. Det kanske visar sig, eller kanske inte. Det är bara tiden som kan avgöra hur det slutar. Har tiden startat igen, eller står den fortfarande still på samma ställe där den en gång stannade? Det är det nog ingen av oss som vet.
Det känns skönt att jag har dig vid min sida, och jag vill för inget i världen förlora det vi har. Det får kosta vad som helst, jag klarar bara inte av att förlora dig, förlora oss. Allt som har hänt, är det passerat nu? Är det bara ett minne? Hur vi än väljer att se på saken så kommer vår tid alltid att vara det dyrbaraste minnet jag har. ♥
/ tilda ♣