utklippt & inklistrad
Jag hade nog vissa förhoppningar. Ett misstag. Ett stort misstag. Har man förväntningar blir man förmodligen bara besviken i slutändan. Jag tror jag kanske fick känna på det nu. Jag hade förväntningar, det blev inte alls så som jag trodde.. tror jag. Jag vet inte nu heller, jag vet nog ingenting om det där längre. Alltså ett misstag. Mitt misstag. Helt fel, men sant. En tom blick blir mer än tusen ord, det behövs inga ord. Bara en blick. Jag vill inte bli bortklippt & inklistrad gång på gång, jag vill ha ett svar. Vart ligger problemet? Det borde du väl förstå? Jag vill ha ett svar, jag vill inte få vänta, jag vill inte sitta tom, jag vill inte se dig osäker, jag vill inte att du ska fundera, jag vill ju att du ska veta nu! Om du verkligen var säker på din sak, varför vänta? Det verkar ju helt idiotiskt. Meningslöst helt enkelt, då kan jag lika gärna ta det som ett nej. Trots att det är det jag minst av allt vill höra, men jag hör hellre sanningen. Även om sanningen är svår, för det vet både du & jag vid det här laget, så är det den jag vill höra.
Om någon bara sa till mig var felet låg, så skulle jag såklart försöka att ändra på det. Men jag vet inte om det finns något fel, och jag kan inte ändra på något jag inte vet. "Ärlighet varar längst", det ligger väl en hel del sanning i det, kan vi inte bara följa det? Då kanske jag skulle veta, och framför allt.. då kanske du skulle veta, veta den verkliga sanningen om hur det ligger till.
--
24/11 - 26/11, vilken kanonhelg i fjällen. Inez, John & Olivia, ni är kanon :) thanks.
/ tilda♣