Du skolkar från livet
Det enda jag behövde var en blick från ditt håll. En enda liten blick, bara som ett tecken. Men det var tydligen för svårt. Jag har förlorat något värdefullt för många gånger för att våga ta en risk. Du var den jag trodde skulle förstå, om någon alls. Visst man kunde väl alltid hoppas, men knappast förvänta sig något. Det fanns en tid då jag trodde att allt var möjligt, bara man ville det tillräckligt mycket. Jag vill inget annat än att tro det nu också.. men det verkar visst svårt. Du fick mig att tro att hoppet var ute. Det är klart att det kändes som om det inte fanns mycket kvar ändå, men alla vill väl ändå ha någon form av gnista inom sig, redo att lysa upp tillvaron. Det kändes som om den hade slocknat. Jag valde fel vägar och hamnade på fel spår. Och jag fick det inte som jag ville. Med andra ord, jag fick inte dig.
Jag behövde bara en liten knuff in på rätt spår, och jag hade hoppats att du kunnat hjälpa mig. Jag behövde dig, jag ville ha dig vid min sida.. du skolkar från livet.
/ tilda♣