Stuck in a moment

När jag nämner ordet lycka, så tänker jag på dig. Du gör så att man blir glad, för även om man är ledsen så gör du allt så mycket bättre. Du gör precis allting till något bra och roligt, och det glädjer mig. Det glädjer mig att ha någon som du. Jag vet inte riktigt vad det är jag fastnar för.. det är bara hela ditt underbara du! De ord du säger går rakt in i hjärtat, det hjälper verkligen när jag har spårat ur.. det är du som hjälper mig upp på rälsen igen och ger mig en knuff i rätt riktning, tack för allt. Jag vet inte vad jag ska säga för att du verkligen ska förstå, jag vet inte vad jag ska säga.. tack för allt.


Latley you've been painting my world blue.. I've got a thing about you.
You've got to put yourself together, now you're stuck in a moment and you can't get out.
Who'll say that later will be better? Now you're stuck in a moment and you can't get out of it.

 

/ tilda ♣


Konfirmation

Äntligen, äntligen, äntligen.. idag tog vi konfirmationen! Riktigt skönt faktiskt, har gått och väntat ett tag nu. Men som sagt, lite sorgligt samtidigt, kommer sakna återträffarna av mina kära vänner på onsdagarna.. och lägren såklart. En tanke riktad till alla er som gjort konfirmations-tiden BÄST!.. ni vet vilka ni är! =) Ni är bara bäst, bäst, bäst.. TACK!

   

Samlades klockan 10:15 i Kyrkans Hus för att ta på oss "kåporna". Fattade inte det där.. konfirmanderna skulle komma dit vid den tiden, sen började själva alltihop kl. 11:00, och allt vi skulle göra var att byta om, så vi fick ju sitta där i 45 minuter och vänta på själva "cermonin" istället för att vara hemma, samla krafter och sova för att orka med dagen. Kul, kul..
Till slut började klockorna slå och vi kunde äääntligen gå in i kyrkan, eller ja.. äntligen och äntligen.. fakum är att det är mest drygt att sitta där i 1 1/2 timme, men whatever det var ju sista gången! ;)
Fick läsa någon rad om budorden, knäböja för prästerna, dricka vin.. osv. Gick braaaaaaa! Oh, sen fick vi posera för alla kamerablixtar ett tag utanför kyrkan också.

   

Efter alltihop så åkte jag, pappa & Lovisa och hämtade min 16-bitars gräddtårta med jordgubbar, muuums! For hem till mig där resten av släkten/vännerna väntade. Vi åt rostbiff, potatissallad och sallad till lunch, sen alla tårtor och shit till efterätt, MYCKET GOTT! =D
Sen var det såklart presentöppning, som man väntat på HELA DAGEN! Jag fick ett Efva Attling-armband, Efva Attling-halsband, en Peak-tröja, ett Peak-linne, parfym, pengar, örhängen, träningskort på EGO mm. =) Jag är mycket nöjd, värsta födelsedagen!

   Ni är bara bäst, bäst, bäst.. TACK!

Lyckan att känna lycka

                  

Lyckan att känna lycka är det underbaraste som finns. Att veta att någon bryr sig, att övervinna sina rädslor, att få något man väntat på, att göra något man trodde man inte skulle klara av, att få rosen på prinsess-tårtan.. listan kan göras lång.
Det kan vara svårt att hitta lyckan ibland, den verkar liksom gömd på något skrämmande sätt. Det har varit så ett tag för mig nu, men jag känner att jag äntligen är på väg ut ur mörkret, ett ljus har tänts för mig. Ett mycket speciellt ljus som bara fortsätter att brinna och ge hopp, och när jag ser det så känner jag mig.. jag känner mig lycklig igen.

   

Ett ljus som alltid finns där, som ständigt vakar över mig, ger mig värme och ljus igen. Lyser upp hela rummet och inte bara det lilla hörn jag suttit fast i, fast i mig själv. Jag ser resten av rummet nu, andra vägar och möjligheter att välja bland.

   

Jag har fått en ny chans. Tack vare dig känner jag nu lyckan att känna lycka, och lyckan är du..

   

/ tilda

            

En ny början

Det var svårare än förväntat, ingen kan påstå något annat. Det har verkligen varit svårt. Efter ett par långa tunga veckor har jag nu lagt allt bakom mig, allt som har varit är historia. Jag har lärt mig en läxa av det här, det var nog nyttigt för mig ändå.. nu vet jag vad jag ska passa mig för, vad jag ska vara försiktig med.
Inget kommer någonsin att bli som förut, allting ändras väl hela tiden. Visst, jag kanske kommer sakna det.. men whatever, thats life! Jag har nog passerat det svåraste stadiet. Det är lättare nu, speciellt när det finns vänner som stöttar en.
Om jag inte duger som jag är för dig så funkar det inte, och jag vill att det ska funka. Men kan du inte acceptera den jag är så är det lika bra du ger upp, jag tänker inte ändra på mig för din skull. Jag har gjort tillräckligt för dig, du fattar inte vad jag har gått igenom på grund av dig.. det kommer du aldrig att göra heller, det är det ingen som kommer att göra.
  
Jag har fått en början
till en ny start, en ny start till ett nytt liv.. och du är inte med. Du står på sidan om. Jag vill ha dig där vid sidan, föralltid. Men inte mer än så, där får du stanna.
Jag behöver en paus, en ordentlig paus med tid att börja om. Jag klarar inte av det om du står i vägen, stå vid min sida i stället, stå på sidan om ett tag.. jag behöver inte dig just nu. Jag måste få vara den jag är ett tag, utan att känna mig pressad.

Ett av skälen som gjort det här lättare är en mycket speciell vän som jag kommit närmare på sista tiden. Det värmer hela mig när du ger mig dina hjälpande ord, jag har verkligen behövt det den sista tiden. Jag vet inte vad som har hänt, men det känns helt underbart att ha dig hos mig. Att verkligen kunna känna att någon lyssnar och förstår, det betyder mer än något annat har gjort på länge. Du betyder mer än någon annan har gjort på länge.

Jag vet att ett "tack" inte är nog, men jag finner inga andra ord. Det enda jag får ur mig är att jag tycker väldigt mycket om dig. Det är dig jag saknat den här tiden, du bara du, en alldeles fantastisk vän att lita på.

   

Du bara du.

/tilda